Horisontella principer
Vid genomförandet av alla projekt som får stöd från EU:s regional- och strukturpolitiska program ska man följa och respektera programmets så kallade horisontala principer. De horisontella principerna är de grundläggande fri- och rättigheterna och principerna enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, jämställdhet, icke-diskriminering och jämlikhet samt hållbar utveckling även med beaktande av klimatavtalet från Paris och principen om att inte orsaka betydande skada.
De horisontella principerna har två betydelser i projekten:
- Skyldigheten att iaktta de horisontella principerna innebär bland annat att projektets mål, resultat, åtgärder och fastställande av målgrupper inte får innehålla åtgärder eller förfaranden som strider mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna eller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Stödtagarna ska vid genomförandet av projekten också iaktta EU:s miljölagstiftning och den nationella miljölagstiftningen till alla delar.
- Utöver att alla projekt ska följa och respektera horisontella principer kan projektets centrala utvecklingsinnehåll särskilt vara att främja en eller flera horisontella principer eller någon dimension av dem. De horisontella principerna ingår i urvalskriterierna för alla särskilda urvalskriterier i EU:s regional- och strukturpolitiska program. Utgående från urvalskriterierna poängsätts och prioriteras projektansökningarna vid valet av projekt.
De horisontella urvalskriterierna är följande:
- Projektet stöder jämställdhet mellan könen.
- Projektet stöder principerna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive jämlikhet, icke-diskriminering och tillgänglighet.
- Projektet stöder principerna för hållbar utveckling och unionens miljöpolitik. Projektet stöder EU:s strategi för Östersjöregionen.
Den finansierande myndigheten poängsätter de horisontella urvalskriterierna på skalan 0–3.
Genomförandet av principerna följs under genomförandet av projektet. Stödtagaren ska rapportera om genomförandet av de horisontella principerna i projektets slutrapport.
Alla ovan nämnda horisontella principer beskrivs närmare i sina egna underpunkter.
EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ingår i projektansökningarna för EU:s fonder för regional- och strukturpolitik som en ny horisontell princip som ska utvärderas. I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har samlats vissa rättigheter som tillkommer medborgarna och invånarna i EU, medborgerliga rättigheter samt politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som baserar sig på EU-lagstiftningen. Stadgan innehåller både rättigheter och principer. Rättigheterna är subjektiva rättigheter som kan åberopas direkt till exempel i domstolar.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna innehåller en ingress och 54 artiklar. Dessa är indelade i följande sju kapitel. Bekanta dig med stadgan: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2000/C 364/01)
Ur stadgan om de grundläggande rättigheterna har man i projektansökan tagit med följande rättigheter som är väsentligast med tanke på EU:s regional- och strukturpolitiska program: Med tanke på genomförandet av programmet bör särskild uppmärksamhet fästas åtminstone vid artiklarna 8 och 20–37 i stadgan om de grundläggande rättigheterna enligt följande rubriker:
- Trygga arbetsförhållanden
- Förbud mot alla former av diskriminering
- Integrering av personer med funktionshinder
- Skydd av personuppgifter
- Miljöskydd
- Jämställdhet
Information om EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna på Människorättscentrets webbplats
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och det fakultativa protokollet till konventionen trädde i kraft i Finland den 10 juni 2016.
Syftet med konventionen är att
- säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning
- främja och skydda dessa rättigheter och friheter, och
- främja respekten för det inneboende värdet hos personer med funktionsnedsättning.
Med jämställdhet avses lika rättigheter och möjligheter för olika kön. Enligt Finlands grundlag får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön. Jämställdhetslagen, dvs. lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986), förbjuder diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck inom nästan alla livsområden.
Med integrering av jämställdhetsperspektivet avses att konsekvenserna av projektets verksamhetsmodeller bedöms med tanke på jämställdheten mellan könen. Målet är att främja jämställdhet mellan könen och eliminera diskriminering på grund av kön.
Jämställdhetsperspektivet bör integreras i verksamheten i alla projekt som finansieras genom EU:s fonder för regional- och strukturpolitik. I ansökan ska beskrivas hur skillnader mellan mäns, kvinnors, flickors, pojkars, och/eller andra könsidentiteters ställning, möjligheter, behov och sårbarheter har beaktats i projektets eller verksamhetens planeringsskede.
Stödtagaren ska rapportera om hur jämställdhetsperspektivet har beaktats vid genomförandet av projektet. Stödtagaren ska säkerställa att projektets åtgärder inte ökar ojämlikheten.
Bestämmelser om jämlikhet och icke-diskriminering ingår i Finlands grundlag, diskrimineringslagen och strafflagen samt i lagstiftningen som gäller olika livsområden. Det finns bestämmelser i jämställdhetslagen om jämställdhet mellan kvinnor och män och den könsmässiga mångfalden.
Med jämlikhet avses att alla människor har samma värde. Principerna om jämlikhet följs i allt genomförande av EU:s regional- och strukturpolitiska program. Detta innebär att man bland annat vid val, genomförande, uppföljning, rapportering och bedömning av projekt inte diskriminerar människogrupper.
Identifiering av diskriminering är en grundläggande förutsättning för att jämlikhet ska realiseras. Utgångspunkten är att verksamhetens kvalitet förbättras när skillnaderna mellan människor beaktas.
I ansökan ska beskrivas hur man i projektet beaktar förhindrande av diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, i synnerhet med tanke på tillgänglighet.
Ingen av projektets åtgärder och de sätt på vilka de genomförs får öka ojämlikheten.
Målet för främjandet av hållbar utveckling är att säkerställa att verksamheten stöder uppnåendet av gemenskapens sociala, kulturella och ekonomiska mål för hållbar utveckling och att de totala effekterna på miljön, klimatet och människornas välbefinnande är positiva.
Hållbar utveckling delas in i tre olika teman:
- Ekologisk hållbarhet inbegriper hållbar användning av naturresurser, minskning av de risker som orsakas av klimatförändringen, minskning av växthusgasutsläppen samt naturens mångfald och vattendragens tillstånd.
- Ekonomisk hållbarhet innebär en koldioxidsnål, naturresurs- och energieffektiv ekonomi med särskild hänsyn till material och avfall, användning av förnybara energikällor, hållbar utveckling av den lokala näringsstrukturen, utveckling av immateriella produkter och tjänster samt rörlighet och logistik.
- Med social och kulturell hållbarhet och jämlikhet avses i synnerhet gemenskapernas och samhällets harmoni, förverkligande av grundläggande och mänskliga rättigheter samt jämställdhet, en fungerande demokrati och bevarande av dessa från generation till generation.
I ansökan ska det bedömas vilka förväntade effekter projektet har med tanke på de tre temana för hållbar utveckling. De framförda bedömningarna ska också motiveras. De viktigaste delområdena av social hållbarhet (jämställdhet, icke-diskriminering och jämlikhet) granskas som separata horisontella principer.
Klimatavtalet från Paris är ett internationellt, juridiskt bindande avtal om klimatförändringarna. Målen i avtalet är att den globala medeltemperaturhöjningen ska hållas klart under två grader jämfört med förindustriell tid och att parterna ska vidta åtgärder för att begränsa uppvärmningen till under 1,5 grader. Avtalet ingicks den 12 december 2015 och trädde i kraft den 4 november 2016. Avtalet kompletterar FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som ingicks 1992.
De projekt som finansieras genom programmet ska bidra till att uppnå det allmänna målet i Parisavtalet om klimatförändringar.
Principen om att inte orsaka betydande skada (do no significant harm, DNSH) är ett praktiskt verktyg för bedömning av projektens miljökonsekvenser. Den myndighet som behandlar projektansökningar inom programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027 ska göra en översyn i fråga om sådana projekt som finansieras i form av understöd för utvecklande av företag och som inbegriper materiella investeringar eller, i fråga om FRO-fonden, i fråga om investeringar i anslutning till ökad användning av biomassa eller restaurering och efteranvändning av torvmossar. Granskningen ska också göras för de trafikprojekt som finansieras genom programmet. Granskningen baserar sig på den modell som tillämpas i faciliteten för återhämtning och resiliens. Projekten bedöms med tanke på sex miljömål:
- stävjandet av klimatförändringen
- anpassning till klimatförändringar
- hållbar användning och skydd av vatten och marina naturresurser
- omställning till cirkulär ekonomi (inbegripet förebyggande och återvinning av avfall)
- förebyggande och begränsning av miljöföroreningar, och
- biologisk mångfald och skydd och återställande av ekosystem.
Bedömningen görs i två faser. I den första fasen görs en allmän bedömning utifrån vilken man identifierar de miljömål för vilka en materiell bedömning ska göras. En materiell bedömning med motivering görs för de miljömål som kan få betydande konsekvenser.
Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av DNSH-principen i fråga om faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF)
Tillämpning av DNSH-principen i Finlands RRF-program (på finska)
Europeiska kommissionen framlade i juni 2009 ett meddelande om en EU-strategi för Östersjöregionen (EUSBSR) samt en detaljerad handlingsplan. Europeiska rådet godkände den som EU:s första makroregionala strategi i oktober 2009. Utifrån erfarenheterna av Östersjöstrategin har man sedermera också utarbetat tre andra makroregionala strategier. Den gällande handlingsplanen för Östersjöstrategin (på engelska) uppdaterades 2021. Den bygger på 14 politikområden:
- Minskning av näringsämnen i havet (PA NUTRI)
- Minskning av användningen av farliga material (PA Hazards)
- Bioekonomi (PA Bioeconomy)
- Sjösäkerhet (PA Safe)
- Utsläppsfri och effektiv sjöfart (PA Ship)
- Trafik (PA Transport)
- Energi (PA Energy)
- Planering av markanvändningen (PA Spatial planning)
- Stabilitet och säkerhet i samhället (PA Secure)
- Turism (PA Tourism)
- Kultur (PA Culture)
- Innovationer (PA Innovation)
- Hälsa (PA Health)
- Utbildning (PA Education)
Östersjöstrategin i sig innehåller ingen finansiering utan genomförandet finansieras genom andra befintliga finansieringsprogram eller finansieringsinstrument. Också projekt som finansieras genom programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027 kan stödja Östersjöstrategin och något av dess politikområden. Detta har också beaktats som ett av de horisontella urvalskriterierna för programmet. Åtgärder som stöder Östersjöstrategin kan vara projekt, projektgrupper eller projektplattformar. Även synkroniserade projektansökningar till exempel med andra medlemsstater och program i Östersjöregionen är möjliga.
Mer information om strategin för Östersjöregionen (på svenska)
Mer information om strategin för Östersjöregionen (på engelska)